Här ifrågasätts det vi ofta tar för givet.
System, normer och idéer som styr våra liv utan att vi alltid märker det. Det handlar om ansvar, historia, privilegium och makt.
Vi granskar strukturer som inte vill bli synliga.
Vi pratar om tystnad som val, om ärlighet som handling. KollektivaSystern klipper genom det bekväma. Vi belyser det som döljer sig i vardagen. Det som inte får plats i det tillrättalagda. Det börjar här.
Augusti bär på en intensitet som rör både relationer och kollektiva strukturer. Makten möter motstånd, friheten söker nya vägar, och hjärtat längtar efter autenticitet. I KollektivaSysterns astrologiska spalt finns en djupare analys av månadens energi och hur den speglas i våra liv.
Vi pratar ofta om rättvisa som något mätbart. 50/50. Två lika stora delar, som om livet kunde reduceras till en balansräkning.
Men verkligheten är mer komplex. Rättvisa som ser jämn ut på ytan kan i praktiken bli en tyst orättvisa. För det är ett privilegium att orka. Ett privilegium att slippa förklara sin trötthet. Ett privilegium att kunna luta sig mot trygghet, struktur eller ekonomi medan andra kämpar med att bara hålla sig uppe.
När vi låtsas att rättvisa är enkel matematik blir vi blinda för det osynliga: nervsystemets bördor, den inre pressen, identiteter i omformning. Vi dömer gärna dem som inte lever upp till det vi kallar lika villkor, utan att se att villkoren aldrig varit lika från början.
Det gäller i relationer där uppgifter förvandlas till poängräkning istället för förståelse. Men också i samhällen där ansvar fördelas som om alla hade samma kraft att bära. Empati är inte en budget. Den kräver närvaro. Den kräver modet att förstå varför vi inte alltid kan ge lika mycket, eller på samma sätt.
Verklig rättvisa är därför inget som kan räknas fram. Den finns i viljan att se bortom siffrorna. Att våga erkänna att våra olika förutsättningar inte gör oss svagare som kollektiv, utan mänskligare.
