Här ifrågasätts det vi ofta tar för givet.
System, normer och idéer som styr våra liv utan att vi alltid märker det. Det handlar om ansvar, historia, privilegium och makt.
Vi granskar strukturer som inte vill bli synliga.
Vi pratar om tystnad som val, om ärlighet som handling. KollektivaSystern klipper genom det bekväma. Vi belyser det som döljer sig i vardagen. Det som inte får plats i det tillrättalagda. Det börjar här.
Vi pratar ofta om rättvisa som något mätbart. 50/50.
Lika arbete. Delat ansvar. Men vad händer när det som ser rättvist ut i praktiken blir en tyst orättvisa?
Att orka arbeta heltid är ett privilegium.
Att inte behöva förklara sin trötthet är ett privilegium.
Att ha struktur, energi eller trygg ekonomi är inget alla bär,
men vi dömer gärna dem som inte gör det.
I relationer kan det bli kvävande när någon "köper sig fri" med lön, eller när hushållsuppgifter blir en fråga om poäng istället för förståelse. Men empati är inte en budget. Den kräver att vi vågar se det osynliga: nervsystemets trötthet,
den inre pressen, identiteten i omformning.
Privilegium är inte bara materiellt. Det är friheten att inte behöva tänka på vad andra kämpar med. Och därför är verklig rättvisa inte att dela exakt lika - utan att vilja förstå varför vi inte alltid kan.
Juni 2025: När trycket stiger i systemet
Vad händer när Mars möter Pluto i kvadratur, samtidigt som Jupiter svävar i Neptunus drömvärld? Det här är inte popastrologi. Det är en systemisk spegling av historiska mönster, auktoritära skiften och kollektiv kognitiv dissonans. Ett astrologiskt mikroskop riktat mot världsläget – där varje transit visar ett mönster, inte ett öde.
